15 mars, 2016 kl. 10:25 av & inlagd under Krönikor, Okategoriserade.

Politiskt är det hög tid att öppna båda ögonen. De opinionssiffror som Novus nyligen presenterade är så alarmerande att jag inte vet hur jag ska härbärgera känslorna som väcks.
Länge har stödet för SD undervärderats. Nu är de båda gamla blocken jämnstora och den politiskt blinda fläcken utanför vår traditionella karta växer likt en tumör, närd av rädslor, fientlighet och misstro mot den andre.
Vi har regeringsbärande partier som inte vet om man har möjlighet att bedriva sin politik nästa år. En opposition som lämnar överenskommelser och verkar tro att politik är ett lajv, ett spel.
Och detta mitt i ett skede då våra medmänniskor behöver oss som mest och våra skrivbordsutformade strukturer och system möter en verklighet den inte kan hantera.
Jag önskar en politisk uppgörelse som skapar en stabil grund för samhället att lösa de akuta behoven, de mest utmanade kommunerna resurser att ta emot alla barn, lärare, ingenjörer, florister, hemmafruar och läkare som flyr för sina liv. En politisk uppgörelse som likt cellgift bekämpar det som idag sprids i vår samhällskropp. 

Och vi får var och en göra en uppgörelse med oss själva. Att inte släppa fram misstroende-demonen och försöka stänga Dalarna för det som är nytt och annorlunda. Att inte sprida rykten i denna tid av viskleken på sociala medier.
Låt 2016 bli ett år där vi söker lösningar, är starka och driftiga och bidrar med det vi kan. Dalfolket har själva tvingats utvandra. Nu är det vi som får öppna våra hem.

 

Läs gärna krönikan (som publicerades den 19 december 2015) i sin helhet på dt.se Krönika – Bristen på solidaritet behöver ett politiskt cellgift